Tiden springer iväg
Det här med att tiden går fort fick en helt annan innebörd efter att jag fick mina barn. Om jag tyckte att tiden gick fort innan jag fick dem så går tiden dubbelt, om inte trippelfort nu. Man ser hur dom utvecklas hela tiden, dom växer, lär sig nya ord och pratar bättre för var dag som går.
Hugo har lärt sig cykla, helt utan stödhjul. Igår när jag kom hem från jobbet ville Alfons visa mamma något.. Jaha, nu cyklar han också utan stödhjul och kan till och med starta själv vilket har varit det krångliga för honom. Mina barn är verkligen som natt och dag i sättet. Hugo är den försiktiga och fega medans Alfons med all säkerhet skulle kunna hoppa ut för ett stup utan att tveka (ungefär så iaf). Han är totalt orädd, han gör först och tänker sen. Vilket inte Hugo gör. Alfons är däremot livrädd för att bli kladdig, han skriker rakt ut vid matbordet om han spiller lite sylt eller mjölk. Då ska man vara där och torka, på en gång. Hamnar det på tröjan ska tröjan helst av på en gång också. Hugo bryr sig inte ett dugg om han kladdar ner sig, "gör inget" säger han.
Sammanfattningsvis, tiden får fort och syskon kan vara väldigt olika. Det är i och för sig jg och syrran med.