Djursnack
Ibland önskar jag att jag inte träffat min sambo. Nä Gud vad hemskt det där lät, vi tar om det där. Jag önskar att min sambo inte va pälsdjursallergiker. Jag vill så himla gärna ha husdjur. Vet att det finns husdjur utan päls, men för min del går dom bort. När jag växte upp så hade vi alltid katt hemma och som man myste med dessa katter! En katt som vi hade ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Det va Snoddas, en mörkgrå bondkatt med en liten vit fläck under hakan. Ruggigt stor var han också, och i byn där jag växt upp var han kung över alla katter. Han var världens snällaste och den mest sociala katt jag någonsin träffat. Kom någon hem till oss som aldrig varit hemma hos oss. Då kunde han på en gång hoppa upp i knät på personen i fråga och spinna högt. Jag älskade den katten. Vi hade honom länge, men tyvärr försvann han..
När jag var liten drömde jag alltid om en hund, men det vart aldrig av. Jag är en riktig hund och katt-människa. Och jag kommer alltid vara det med. Tycker synd om allergiker som inte kan ha den närheten med djur. Tycker även synd om sånna som mig, som älskar djur med bor med personer ned allergi.
Har försökt övertala Daniel att prova träffa både en allergivönligare kattras och hundras men lyckas inget vidare med det. Han har inget intresse av det, antagligen för att han inte haft den närheten med djur tidigare i sitt liv. Vi får se hur det blir i framtiden på djurfronten, jag hoppas fortfarande.
Googlat fram denna bild, ungefär såhär såg våran fina Snoddas ut.